· KOMPOST o IDÉFRÖN

I ett litet fattigt land långt i norr bodde de gröna gromtarna. Gromtarna matade djur i vinterkylan, skötte såriga tassar och hjälpte små plantor att växa sig starka på blåsiga fjäll. Allra hårdast arbetade gromtarna under veckorna före julen. De samlade ihop skidor som någon vuxit ur, böcker som lästs, pussel som lagts och föräldralösa dockor och bilar utan hem. De jobbade hårt för att alla barnen skulle få något alldeles eget på julafton, och barnen älskade sina gromtar.

Människorna som bodde i det lilla landet arbetade hårt och blev allt rikare. Då började något som kallades tomtar dyka upp. De röda tomtarna kröp fram ur fabriker, lastbilar och varuhus. De var snabbare, grannare och hade spetsigare luvor. De hämtade nya dockor, nya skidor och nya bilar. De kom med julklappar som blinkade, surrade och gnistrade och barnen blev så glada, så glada.

Gromtarna fortsatte att sköta om tassar, skydda späda granskott och mata nyfödda ungar. De byggde gångar och förråd under jorden för att få plats för allt som barnen inte längre ville ha. De gömde sig för människorna och ingen såg längre till några gromtar. Det var de röda tomtarnas tid.

Men vet ni vad? Nu finns det mycket som tyder på gromtarnas återkomst.

De tydligaste tecknen är en vänlig inställning hos människorna.

För så är det med magiska väsen, de visar sig bara för dem som tror.

Allt började med ett par skidor ...

Jag köpte två par superfina slalomskidor av grannen ifjol. Vi ville ge barnen skidorna på julafton. Helt enkelt för att det är roligt med många presenter. Men vem skulle de vara ifrån? Är det en ”riktig” julklapp om det står grannbarnens (klasskamratens) namn på skidorna? Det var då jag kom på att skriva att julklappen kom från ”gröna tomten”. Och hör och häpna, så fort jag hade skrivit det på paketet fick jag se en! Det var en liten grönklädd gromteflicka med rufsigt hår och svans, som kröp fram och viskade lite blygt att det heter "gromte". Inte “grön tomte”. Det visste jag ännu inte då jag skrev det. Men nu vet jag.

Av bara farten blev det en hel liten webbsida för gromtarna här. På tal om den där demonen som kommer och tar över, när jag blir inspirerad av något.

All Posts
×

Almost done…

We just sent you an email. Please click the link in the email to confirm your subscription!

OKSubscriptions powered by Strikingly