Jag tycker så hemskt mycket om det lite slarviga i en skiss. Vill lära mig att låta det lediga finnas kvar i mina bilder. Konstigt att det ska vara så svårt i bild, när det sannerligen inte är svårt att låta slarvet finnas till i min omedelbara omgivning. Jag drömmer om att göra mer ledigt tecknade illustrationer, men illustrationerna vill ofta något helt annat till sist. Och jag lyder.
![broken image](http://custom-images.strikinglycdn.com/res/hrscywv4p/image/upload/c_limit,fl_lossy,h_9000,w_1200,f_auto,q_auto/132362/wtktx3pvyq91xuoyscdh.png)
Scannar ur gamla skissböcker inför en utställning, och hittar allt möjligt lustigt. De här är från en sida jag tydligen gjorde på Aurora sjukhus med en kanyl (örk) i armen. Ur askan av min borrelia uppstod så Mörkerboken (Söderströms 2009, text: Hannele Mikaela Taivassalo). Helt i enlighet med Murmeln Pierres funderingar: ”Det är som det är. Man vet aldrig vart det bär.”
![broken image](http://custom-images.strikinglycdn.com/res/hrscywv4p/image/upload/c_limit,fl_lossy,h_9000,w_1200,f_auto,q_auto/132362/imuuu2mq9qxe6du0alwe.png)
Skiss till min bok En sann historia (2014). Nedan två potpurrier:
![broken image](http://custom-images.strikinglycdn.com/res/hrscywv4p/image/upload/c_limit,fl_lossy,h_9000,w_1200,f_auto,q_auto/132362/qae8oexnuurrs0otgotq.png)
![broken image](http://custom-images.strikinglycdn.com/res/hrscywv4p/image/upload/c_limit,fl_lossy,h_9000,w_1200,f_auto,q_auto/132362/bqjtyn5fvrz07lnmebfw.png)